@lovingcreativeandfun

Den långa versionen om varför jag startade mitt instagram-konto @lovingcreativeandfun

Det började med att jag föddes… nä skoja.

För ca 2 år sedan fick jag nog av att jobba svinhårt och mycket, samtidigt som jag uppfostrade två små barn, skötte ett hus, levde ett härligt kaosigt liv. Klassiskt. Till slut blev jag trött. Så trött att jag inte fanns längre. Där inne, i bröstet. Det var helt tomt. Jag kände inga känslor, ingenting. Ändå grät jag varje dag. Gick på toaletten på jobbet och grät. Grät hemma när inte barnen tittade. (Men de såg). Fick NOLL hjälp från sjukvården. Eller jo, jag fick ju tabletter. Och så la de huvudet på sned och sa med en klapp på axeln: det är BRA för dig att jobba.

Nej. Det var INTE bra. De fattade inte. Ingen fattade. De visste inte vad jag behövde. Men det visste jag. VILA för helvete. Min hjärna pyrde och var på väg att fatta eld. Jag jobbade heltid. Även kvällar. Ibland även helger. Jag hade gått runt med konstaterade utmattningssymptom i 6 månader. Pratat med psykolog. Ändrat saker i mitt privatliv för att räcka till. Men det hjälpte inte. Det var som att sätta ett plåster på ett brutet ben.

När jag inte blev sjukskriven så blev jag så jävla arg. Jag mådde inte bra, men jag var ändå inte tillräckligt sjuk. Fuck you all kände jag till slut. Så sjukskrev jag mig själv istället, en vecka här, en vecka där. Jag sket i jobbet helt enkelt. Det var bra att bli förbannad, en bra början. Men det räckte ändå inte. Om jag fortsatte jobba så skulle jag dö. Det kändes så. Jag tänkte ibland på hur lätt det skulle vara att köra av vägen på fel ställe. Jag hade aldrig mått så dåligt förut. Jag hade aldrig krälat så långt ner i min egen dy. Jag skrämde mig själv och jag var tvungen att göra något mer.

Jag sa upp mig.

Min man var nervös. Hur skulle vi klara oss? Skit samma, det fanns inget val. Jag hade haft egen firma ca 1 år för att kunna fakturera småjobb. Så nu började jag frilansa på heltid. Det första halvåret, våren och sommaren 2018 började jag på allvar att laga mig själv inifrån med meditation och kreativitet. Jag orkade inte söka några jobb så jag tog bara det jag snubblade över.

Den första tiden satt jag i timmar, när barnen var i skolan, och stirrade in i väggen. Det var så jävla underbart. Helt tyst. Inga krav. Det behövde inte hända nånting. Jag gjorde ofta så. Satt stilla och tyst. Sen ritade jag. Inte fina teckningar, utan i barnens färgläggningsböcker, små mandalas. Det var det enda jag orkade göra. Korta stunder. Och det hjälpte faktiskt.

Allt eftersom jag fick kraften tillbaka så blev det mer kreativa projekt. Jag följde mitt kreativa flow, fick idéer varje dag och genomförde dem. Ju mer idéer jag fick genomföra desto fler idéer fick jag. Jobbade också lite. Men bara precis tillräckligt, så att livet gick runt. Jag var fortfarande så fruktansvärt trött i hjärnan. Jag tänkte då att jag aldrig skulle kunna jobba normalt igen. Jag kände mig så jävla slut. Jag märkte supertydligt hur oro och ångest dämpade min kreativitet och hindrade mig i min läkning. Så jag försökte skita i allt som gjorde mig ängslig och nedstämd. Jag följde min glädje, gjorde bara det jag fick energi av.

Den här perioden var en stor fet present till mig själv. Jag fick utrymme att utvecklas kreativt som jag aldrig tidigare haft. Det var en tid som gjorde mig frisk. Och när jag väl öppnat dörren för all min kreativitet så gick den inte att stänga igen. Till slut behövde allt få en plats, så det blev ett instakonto @lovingcreativeandfun. 

Jag avundas de som nördar in på en enda grej, eller har sitt område som t ex målning eller keramik. För mig är det inte så, jag vill göra ALLT (för det är så kul). Och jag vill dela glädjen det ger när man skapar. Jag vill peppa och inspirera alla att ta sig tid att skapa, att utveckla sina förmågor och få utlopp för kreativitet. Utan prestationsångest, utan krav. Vi människor behöver det, mer eller mindre. Och det ska inte vara så jävla svårt eller präktigt eller bestämt eller noga. Det ska vara KUL.

Därför leker jag ibland mitt tv-program Snett och vint. För va fan, hur trist är det med perfekta Ernst-grejer? Jag kan inte ens det, även om jag skulle vilja. Jag har alltid bråttom, och har accepterat mina operfekta grejer, för de har ju tusen gånger mer charm.

Därför håller jag kreativa workshops med olika teman, t ex polymerlera eller upcycling. 

Därför visar jag och berättar hur jag gör det jag gör. 

Därför målar jag grafittitavlor och ställer ut på stan.

Därför har jag kreativt lotteri ibland, Free Creation Friday.

Och alltihop, oavsett vad så får det gärna vara paljetter, guld och glitter, alla färger (nä inte brun), och gärna extra allt på toppen.

Tack för att du har läst <3 Vi ses på insta.