Ett helt vanligt liv

livet vi hade var inget speciellt
det var inget som platsar i en bok
eller en film
det var ett alldeles vanligt liv
med falukorv och makaroner
en grå tisdag i februari

sjukhuset var inte grått
det var vitt, gult och brunt
det var gardiner
patetiska gardiner
runt stora fönster med handtag från 80-talet
det är sängar på hjul och sladdar
det är snälla sköterskor och tystlåtna läkare
det är maskiner och sprutor
tabletter och skalpeller
fast dem ser man aldrig
man ser bara snitten
fina, raka linjer.
och så stygn.

tabletterna
sväljer man
helst alla på en gång

sen väntar man också
länge och mycket
när man väntar hinner man tänka
på tider som varit
på tider som kommer
men mest på tider som inte finns mer
som aldrig kommer att finnas mer
man tänker på grå tisdagar
och makaroner
och på falukorv
man tänker på sina älskade
runt bordet som nu saknar någon
Någon som är långt bort
från falukorv och makaroner

tisdagen är fortfarande grå
mellan fyra sjukhusväggar
inte vid ett bord
med falukorv och makaroner