16 år passerar i ett ögonblick

Första gången jag såg dig var jag bara 16 år.
Jag visste inte då att det var du som jag skulle skeda med varje kväll i lika lång tid som jag var gammal. Men så när vi blev ett par den där kvällen strax före jul så visste jag att du hade något alldeles särskilt. Jag märkte snart att du inte var lik någon annan jag träffat förut.

Vårt första halvår är ett töcken och jag minns knappt något. Men det jag minns är att det inte räckte att vara nära dig: jag ville ha dig under mitt skinn. Jag älskade dig så oändligt, så outtröttligt. Jag minns att jag väntade på att du skulle visa dig vara för bra för att vara sann. Jag bara njöt av tillvaron och väntade på att drömmen skulle ta slut.

Det gjorde den inte. Nyförälskelse blev till vardagskärlek. Jag flyttade, du flyttade efter, vi utbildade oss, fick jobb, fick barn, köpte lägenhet, köpte hus. Vi lever lyckliga i alla våra dagar. Jag älskar dig idag precis exakt lika mycket som då. När jag nu tittar in i dina ögon, är ingenting förändrat. 16 år har passerat i ett ögonblick.